Känslor kommer alltid först.
Innan ord, innan förklaringar, innan lösningar – finns en känsla.

Men vad händer när barnets känsla inte får plats?
När vi som vuxna säger:
”Det är väl inget att gråta för.”
”Eller: ”Du behöver inte bli arg.”
”Då blir det tyst. Inte i kroppen – men i kommunikationen.”

Barn som inte får utrymme att uttrycka sina känslor, lär sig snabbt att de inte är välkomna.
De börjar bära på dem i tystnad.
Och ibland bär de dem hela vägen in i vuxenlivet.

Jag vet hur det är.
Jag såg det hos mitt barn.
Små känslor som växte sig stora – eftersom de inte blev sedda i tid.
Frustration, trötthet, sorg – som aldrig riktigt fick namn.

Det var därför jag började skapa Känslolåda.
För att ge känslor en plats – innan de hinner bli för stora att bära.
Med färger, bilder och enkla val – som hjälper barnet att uttrycka det som annars är svårt att säga.

Att prata om känslor är inte alltid lätt.
Men att inte prata om dem – kostar så mycket mer.

---

”Känslor försvinner inte för att vi ignorerar dem. De väntar – tills vi är redo att lyssna.”