Jag vet inte exakt vad han kände. Jag var inte där, inte på riktigt. Jag var fast i min egen kropp – i febern, i smärtan, i skakningarna, i sepsischocken. Men jag minns hans ögon. Han såg hur jag försvann framför honom. Hur mitt ansikte bleknade, hur min kropp började darra okontrollerat. Han såg paniken…

Dagen efter min sepsis låg vi båda kvar på sjukhuset – jag på intensivvården, vår dotter på neonatalen. Fyra våningar isär. Två liv som just börjat om – varsitt på sitt sätt. Första gången jag såg henne var genom plasten på kuvösen. Jag satt i rullstol. Kroppen orkade inte gå, men hjärtat drog mig till…

Den 13 maj 2023, i vecka 23+3, födde jag vår dotter. Hon vägde bara 520 gram. Allt kom så plötsligt. Vi satt ute på altanen den dagen, solen sken, och plötsligt kände jag att fostervattnet gick. Vi ringde 1177 och blev direkt hänvisade till sjukhuset. Där väntade de redan på oss. Eftersom sjukhuset i NÄL…

Det var efter det där samtalet.Det som ingen förälder någonsin borde behöva ha.När vi satt där, jag och min man, i det lilla samtalsrummet bredvid neonatalavdelningen.När läkaren förklarade med den där varsamma rösten, men ändå så rak:”Om det händer igen, kanske vi måste avsluta… och ni måste vara med i det beslutet.” Jag minns hur…