Som förälder är det lätt att tro att oro bara är en del av paketet. Vi oroar oss för småsaker och för stora saker. För det som händer nu – och för det som kan hända i framtiden. Och ibland känns det som att oron aldrig riktigt tar slut.

Det kan vara den där gnagande känslan i magen: ”Är mitt barn okej?”
Eller tusen frågor som snurrar i huvudet: ”Gjorde jag rätt? Kommer det här påverka henne? Borde jag ha reagerat annorlunda?”

Oro är en naturlig del av att älska någon. Men när den aldrig släpper kan den bli tung att bära.

Varför känns oron så stark?

Oro är hjärnans sätt att försöka skydda oss. När vi älskar vårt barn blir vår radar extra känslig. Vi vill se faror innan de händer. Problemet är att hjärnan ibland fastnar i ”tänk om”-tankar – även när det inte finns något verkligt hot.

Vad kan man göra när oron tar över?

1. Stanna upp och andas.
   När tankarna rusar – pausa. Lägg en hand på magen och ta tre långsamma andetag. Det hjälper kroppen att förstå att du är trygg här och nu.
2. Skriv ner oron.
   Ofta växer den i huvudet, men blir mer hanterlig när den får komma ner på papper. Läs sedan igenom – är det något du kan påverka, eller inte?
3. Prata med någon du litar på.
   Att sätta ord på oron gör den lättare. Du behöver inte bära den ensam.
4. Kom ihåg det som faktiskt fungerar.
   Mitt i alla ”tänk om”-scenarier finns det saker som går bra. Påminn dig själv om det lilla som fungerar – varje dag.

Till dig som känner igen dig

Du är inte ensam. Många föräldrar bär på samma känsla. Det betyder inte att du är svag, eller en dålig mamma eller pappa. Det betyder att du älskar – så mycket att hjärtat ibland får svårt att vila.

”Oro visar hur mycket du älskar – men du behöver inte bära den ensam.”

Tack för att du tog dig tid att läsa.

Oro är tungt att bära – men du behöver aldrig bära den ensam.

På bloggen delar jag fler texter om känslor, föräldraskap och stunder då livet känns både starkt och skört.
👉 Utforska fler inlägg i kategorin Emotionellt stöd

Och följ gärna på Instagram:
@prata_kanslor_med_barn

Där hittar du vardagliga tips och påminnelser om att prata känslor med barn – och om att vi vuxna också får känna.

Med värme – Ewelina