Den 13 maj 2023, i vecka 23+3, födde jag vår dotter. Hon vägde bara 520 gram. Allt kom så plötsligt. Vi satt ute på altanen den dagen, solen sken, och plötsligt kände jag att fostervattnet gick.
Vi ringde 1177 och blev direkt hänvisade till sjukhuset. Där väntade de redan på oss. Eftersom sjukhuset i NÄL inte hade möjlighet att ta hand om så extremt för tidigt födda barn, blev jag direkt överförd till Östra sjukhuset i Göteborg.
Där började kampen – kampen för att behålla graviditeten så länge som möjligt. Jag låg i sängen i tre dagar medan läkarna gjorde allt för att förhindra att förlossningen satte igång. Men mitt tillstånd försämrades snabbt. Jag fick feber och mådde allt sämre. Den 13 maj tvingades jag föda.
Förlossningen skedde naturligt, men moderkakan satt för hårt fast och gick inte att föda ut. Läkarna var tvungna att operera bort den.
Det var först efter den operationen, när jag låg på uppvaket, som allt brast. Jag började frysa okontrollerat. Jag skakade så mycket att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Hela kroppen sviktade – andningen blev tung, hjärtat rusade, jag kunde inte prata. Jag fick svår hyperventilation, det kändes som om jag inte fick luft – som att hela bröstkorgen höll på att sprängas. Det visade sig att jag fått en septisk chock. Allt hände så snabbt. Kroppen stängde av.
Jag minns bara fragment. Hur personalen tryckte på larmet. Hur det blev ett plötsligt kaos. Allt skedde där, på uppvaket – det fanns inte tid att föra mig till intensivvården. Först när mitt tillstånd hade stabiliserats något, kunde jag flyttas till IVA.
Samtidigt var vår dotter någon våning upp – nyfödd, kritiskt sjuk, svävande mellan liv och död. Jag kunde inte vara med henne. Min partner delade sig i två – mellan henne och mig. Han fick vara den närvarande föräldern medan vi kämpade för vår eget liv.
Jag vet inte hur jag överlevde den natten. Men jag vet att jag gjorde det. Och dagen efter fick jag se henne för första gången.
Det här är min historia. Vår historia. En början vi aldrig kunnat föreställa oss.
Tack för att du läser. Vill du följa mer? På Instagram delar jag om barns känslor, föräldraskap och vår resa: @prata_kanslor_med_barn
Ewelina 💛
Min partner delade sig i två – mellan henne och mig. Han fick vara den närvarande föräldern medan vi kämpade för vår eget liv.
Lämna ett svar