Vi är vana vid att bilder ska väcka reaktion. De ska vara starka, snabba, effektfulla.
Men vad händer när en bild istället bjuder in till stillhet? Till vila?
För mig är bilden inte bara en visuell upplevelse. Det är en plats.
Ett rum att gå in – snarare än att titta på
När jag skapar, oavsett om det är med AI eller kamera, tänker jag inte: hur fångar jag någons blick?
Jag tänker: hur skapar en jag en dörr till tystnad?
Hur kan bilden få kännas som en skogsglänta, en varm sten vid havet, en bänk i skuggan?
Det handlar om mer än komposition. Det handlar om stämning, andrum och närvaro.
Bildens rytm – som en inre andetag.
Många av mina bilder bär på en rytm. Inte en rytm i rörelse – utan i stillhet.
Som om ljuset andas. Som om dimman viskar. Som om något händer, fast ingenting händer.
Det är där i det nästan osynliga, som bilden öppnar sig. Och den som tittar kan få sjunka in. Få stanna. Få vila.
När någon säger: ” Den här bilden är som en paus.”
Det är den orden som berör mig mest. När någon inte säger: ” Vad snyggt.” Utan: ” Jag känner mig lugn när jag tittar på den.”
Då vet jag att bilden har gjort sitt. Den har inte visat – den har gett.
Att skapa rum av bild – och stillhet.
Jag tror att vi behöver fler sådana rum.
Både i våra hem, i våra trädgårdar och i vår inre värld. Därför skapar jag inte bara för ögat – utan för hjärtat och andningen.
En bild kan vara en plats. Och ibland är det just där vi hittar hem.
Tack för att du ser med hela dig.
Vill du upptäcka fler bilder att vila i?
Utforska gärna mitt portfölj – eller hör av dig om du vill skapa egen, stilla plats i bild eller miljö.
Du är varmt välkommen.
Lämna ett svar