Jag minns känslan varje gång vi gick ut från avdelningen. Dörren slog igen bakom oss och det var som att vi klev rakt in i en annan verklighet. Där inne – vår bubbla. Skärmar, pipande ljud, oro, vakande timmar. Där ute – livet. Sommaren, doften av nyklippt gräs, människor som skrattade, barn som sprang barfota.

Kontrasten var nästan outhärdlig. Jag kunde inte förstå hur världen kunde fortsätta som vanligt när vår stod helt still. När vi bar på en oro så tung att varje andetag kändes skarpt, kunde andra stå och prata om vädret eller vilken glass som var godast.

Vi levde mellan två världar. På dagarna satt vi vid hennes sida, räknade andetag, tolkade kurvor, väntade på ord från läkare. På kvällarna gick vi bort en stund för att äta eller duscha – och möttes av en verklighet som inte kände till vår kamp. Där kunde solen skina, fåglarna sjunga och människor stressa till bussen utan att ana att hela vår värld hängde på en liten kropp i en kuvös.

Det var som att bära en hemlighet som var för tung att dela. När någon frågade ”Hur är det?” visste jag aldrig vad jag skulle svara. Hur förklarar man att man lever i två världar samtidigt? Att man skrattar åt något på vägen hem, men sekunden senare gråter i duschen?

Vi försökte hålla ihop, men ibland gjorde klyftan det ännu svårare. Jag ville ropa: ”Förstår ni inte? Ser ni inte vad som händer?” Men samtidigt längtade jag efter det vanliga, efter normalitet. Att för en stund få låtsas att vi bara var som alla andra.

Det gjorde ont att känna sig så avskild från världen. Men kanske var det också där styrkan växte – i bubblan vi aldrig valde, men som blev vår. För även om vi var mellan två världar, så hade vi varandra. Och vi hade henne.

Och det var allt som betydde något.

Till dig som känner samma klyfta: du är inte ensam. Det är en märklig och smärtsam känsla att leva i två verkligheter samtidigt. Men det betyder inte att du är svag – det betyder bara att du älskar någon så mycket att hela ditt liv kretsar kring deras andetag.

”Ibland är den största styrkan att bara orka leva i två världar på samma gång.”

Vill du läsa mer? På bloggen delar jag fler berättelser om känslor, föräldraskap och livet nära gränserna.
👉 Utforska fler personliga berättelser här

📸 Följ mig också på Instagram: @prata_kanslor_med_barn
Där pratar vi känslor tillsammans med barn – enkelt, vardagligt och med värme.

Med värme,
Ewelina 🌿