Hur man ser långsamt – att möta en bild med stillhet
I en tid där allt rör sig snabbt – bilder, tankar, nyheter, röster – längtar vi kanske mer än någonsin efter att stanna upp.
Men hur gör man det?
Och hur möter man en bild som inte skriker, inte förklarar sig, inte vill fånga uppmärksamhet – utan bara vill vara?
Att se är inte detsamma som att titta
Det är lätt att titta
Vi scrollar, vi bläddrar, vi ser hundratals bilder varje dag.
Men att verkligen se – det kräver något annat
Tid. Närvaro. Tystnad.
En bild som skapats i stillheten
Behöver också stillhet för att bli mött.
Inte för att tolkas snabbt
Utan för att sakta få landa i betraktaren.
Att möta en bild som man möter en plats
När du ser en av mina bilder – tänk inte: ” Vad föreställer det?”
Tänk istället: ” Vad känns här?”
Låt blicken vandra.
Stanna vid ett ljus, en skugga, en linje. Som om du långsamt gick genom ett landskap – och lät det tala till dig i egen takt.
Det finns inget rätt sätt att uppleva – bara ditt eget
Varje bild jag skapar bär på en känsla, min tystnad, mitt ljus. Men när du ser den, möter du den med din historia, ditt hjärta, dina minnen. Det är det som gör konsten levande. Inget behöver förstås. Allt får kännas.
Du kanske ser en morgon du glömt. En plats du längtar till. En färg som känns som hem.
Bilderna är inte svar – de är rum för närvaro
Jag vill att mina bilder ska vara som rum. Öppna. Tysta. Fulla av andning.
Du kliver in – och får bara vara.
Ingen tolkning krävs. Ingen prestation.
Bara ett möte mellan dig och stillheten i bilden.
Att se långsamt är en gåva.
En motrörelse till det snabba.
En väg tillbaka till nuet.
Nästa gång när du ser en bild – inte bara min – stanna lite längre.
Andas med den.
Kanske säger den något du inte visste att du behövde höra.
Lämna ett svar