av E.Olsson AI – illustration & foto

När jag började skapa med hjälp av AI var det som att kliva in i en ny värld. En värld där ord förvandlas till bilder, där min inre vision plötsligt kunde ta form – nästan som magi. Men samtidigt växte en fråga inom mig:
Kan något som skapas av kod, verkligen bära känsla? Kan en AI-genererad bild ha en själ?

Svaret är inte enkelt. Det beror kanske på vad vi menar med ”själ”. För mig handlar det inte om att AI i sig har ett medvetande – det har den inte. Men jag tror att själ uppstår där människans inre möter bilden.
Det är jag som skriver orden. Det är jag som söker ljuset, känslan, stillheten. AI:n är mitt verktyg – men själen? Den kommer från mitt seende, från min längtan, från det jag själv bär inom mig.

När någon stannar framför ett av mina AI-bilder och säger:
”Den känns som en dröm jag en gång glömde…”
…då vet jag att det inte handlar om teknik. Det handlar om närvaro. Om något varsamt, som rör vid oss på djupet.

AI i sig må vara kall, men konsten som skapas med den kan vara varm, öm och levande. Och kanske är det det som är framtidens magi – att vi kan använda tekniken till att skapa något innerligt, ärligt och mänskligt.

För i slutändan är det inte AI:n som har en själ.
Det är vi.
Och vi ger själen vidare – genom varje bild, varje pixel, varje viskning av ljus.