Jag vet inte exakt vad han kände. Jag var inte där, inte på riktigt. Jag var fast i min egen kropp – i febern, i smärtan, i skakningarna, i sepsischocken. Men jag minns hans ögon. Han såg hur jag försvann framför honom. Hur mitt ansikte bleknade, hur min kropp började darra okontrollerat. Han såg paniken…
Dagen efter min sepsis låg vi båda kvar på sjukhuset – jag på intensivvården, vår dotter på neonatalen. Fyra våningar isär. Två liv som just börjat om – varsitt på sitt sätt. Första gången jag såg henne var genom plasten på kuvösen. Jag satt i rullstol. Kroppen orkade inte gå, men hjärtat drog mig till…
Inledning Att vara förälder är ett äventyr fullt av både kärlek och utmaningar – särskilt när ens barn behöver extra stöd, har varit sjukt, eller befinner sig i en intensiv känslomässig utveckling. I det här inlägget har jag samlat några värdefulla digitala resurser som hjälpt oss eller som jag själv tycker är trygga, pedagogiska och…
Det är lätt att tro att Känslolådan bara är en produkt. En låda med kort. Ett verktyg för känslor.Men för mig är det något mycket mer. Varje låda växer fram för hand. Jag skapar och packar dem själv – hemma, med musik i bakgrunden och ofta med te bredvid. Det är mitt sätt att ge…
Den 13 maj 2023, i vecka 23+3, födde jag vår dotter. Hon vägde bara 520 gram. Allt kom så plötsligt. Vi satt ute på altanen den dagen, solen sken, och plötsligt kände jag att fostervattnet gick. Vi ringde 1177 och blev direkt hänvisade till sjukhuset. Där väntade de redan på oss. Eftersom sjukhuset i NÄL…
Rädsla är en av våra mest grundläggande känslor. Den dyker upp tidigt i livet och följer oss i olika former genom hela barndomen – och även i vuxenlivet. Men när ett litet barn blir rädd och inte vet hur det ska sätta ord på det, behöver det någon som ser, hör och förstår. Någon som…
Det var efter det där samtalet.Det som ingen förälder någonsin borde behöva ha.När vi satt där, jag och min man, i det lilla samtalsrummet bredvid neonatalavdelningen.När läkaren förklarade med den där varsamma rösten, men ändå så rak:”Om det händer igen, kanske vi måste avsluta… och ni måste vara med i det beslutet.” Jag minns hur…
Vi trodde att det värsta hade hänt. Att natten då hennes lilla hjärta slutade slå, då vi såg henne glida bort från oss, skulle vara den värsta. Och det var det också. Men dagarna efter… de var en annan sorts smärta. En annan sorts väntan.En annan sorts liv. Vi fick höra av läkarna, mycket försiktigt…