Det finns morgnar när jag vaknar tidigt, långt innan dagen börjar. Ljuset har ännu inte brutit sig in genom fönstret, och världen omkring mig är stilla. Det är då, i det mjuka grå, som något börjar röra sig i mig. Inte alltid en idé. Inte alltid en plan. Bara en känsla. En närvaro.

Jag sitter ofta där med en kopp te i handen, insvept i filtens tystnad, och väntar. Inte på något särskilt. Bara på att något ska landa. För i min värld – den värld där bilder och stämningar föds – är tystnaden lika viktig som själva skapandet.

Ljuset som leder

Ljuset är min största vägvisare. Inte det bländande, utan det varsamma, skimrande, förgängliga. Ljuset stryker över en trädgren, rör vid mossan i skogen, blänker till i en vattendroppe på ett blad. Det berättar något, viskar en början. Ibland stannar jag bara där – i ljuset – utan att försöka fånga det. För det är ofta där, i icke-görandet, som bilderna föds inom mig.

Det handlar inte bara om det yttre ljuset, utan också om det inre. Det där som plötsligt känns sant. När något klickar till, när bilden känns rätt i kroppen, när tonen är ärlig. Då vet jag: det är dags.

När idéerna viskar

Många tror att skapande är att explodera av idéer. Men för mig är det ofta tvärtom. Idéerna viskar. De smyger in när jag sänker garden, när jag slutar jaga. De kommer när jag bara sitter – i tystnaden, i vinden, i skuggorna.

Kanske såg jag ett ljusspel på väggen. Kanske hörde jag fåglarna sjunga i diset. Kanske hände inget alls – och ändå växte något fram. De stunderna är mina viktigaste.

Att våga vänta

Det är inte lätt att pausa. Att våga stanna kvar i ingenting. Men det är där som djupet bor. Skapandet är inte alltid produktion. Det är också väntan. Långsamhet. Modet att inte veta. Att inte tvinga fram något.

Jag har lärt mig att lita på de där tomma timmarna. De är aldrig slöseri. De är jorden där fröna vilar.

Ett frö i mörkret

Och så en dag, utan att jag riktigt märker det, har något börjat växa. Ett motiv, en färgton, en känsla. Ett frö har grott i mörkret – tyst, men levande.

Där börjar min bild. I väntan på ljuset.

”Ljuset kommer inte alltid när vi ropar. Ibland kommer det när vi lyssnar.”
– E.Olsson