Vi lever i en värld som ofta kräver mycket av oss – tempo, prestation, ständiga intryck. Men i min konst, och i min syn på skapande, är det något annat som får ta plats. Det tysta. Det enkla. Det som inte behöver förklara sig själv.

Mellan formerna, i skuggorna och ljuset, i pausen mellan två färger eller två andetag – där finns en annan slags närvaro. Jag kallar det för mellanrummet. Det är i mellanrummet som min konst andas. Där finns rymd för stillhet, eftertanke, och det som inte måste sägas med ord.

I många av mina bilder syns naturen i sin allra mjukaste form – ett fält som rör sig i vinden, en dimma över sjön, ett ljus som precis träffar vattnet. Det är inte det stora, dramatiska som talar högst. Det är det lilla – det som ofta går förbi obemärkt – som jag vill fånga.

Jag tror att det är just i det där nästan osynliga som vi hittar en sorts vila. En känsla av att vara hemma. Inte för att allt är perfekt, utan för att det finns utrymme att bara vara.

Min konst handlar inte om att visa allt. Den handlar om att lämna plats för din egen tolkning. Din egen stillhet. Din egen berättelse. Och kanske, någon gång, kan du i det där mellanrummet upptäcka något du längtat efter, utan att veta om det.

Det är inte alltid det vi ser som är viktigast.
Ibland är det det vi nästan inte märker som stannar längst.

”Tystnaden bär fler sanningar än tusen ord.”
– Okänd