Vi lever i ett tidevarv där varje sekund jagas av nästa. Mobilens skärm lyser upp innan vi ens hinner andas färdigt. Ljud, rörelse, krav, bilder. Allt ropar. Allt konkurrerar om vår uppmärksamhet.
Men i mitt skapande är det motsatsen som bär: stillheten. När tystnad får ta plats, händer något annat. Något mänsklig. Något ärligt.
Tystnaden som kreativ grund – och skydd.
Tystnad är inte bara frånvaron av ljud. Det är en inre yta där vi får höra våra egna tankar. För mig är det en plats jag återvänder till varje gång jag ska skapa något nytt.
När jag börjar med en ny bild, ett nytt projekt eller en skiss, behöver jag inte mer information – jag behöver färre intryck. Jag går ut i naturen, lyssnar på ljuset, låter vattnet tala, ser hur vinden böjer gräset.
Det är inte en metod. Det är en nödvändighet.
Tystnaden är det enda som inte försöker övertyga mig om något. Och därför kan jag lyssna på vad faktiskt vill bli skapat – istället för vad jag borde skapa.
Att skapa AI- bilder med stillhet.
AI och stillhet – det låter som en motsägelse. Men mitt sätt att använda AI är långsamt, eftertänksam och nästan meditativ.
Jag börjar med en känsla – inte med teknik. En plats jag saknar. Ett ljus jag minns eller en doft av regn. Därefter skriver jag mina prompts som om jag beskrev en dröm. Jag är noga med varje ord, varje rytm, varje nyans. Jag genererar aldrig för mycket. Jag väljer aldrig det mest spektakulära. Jag letar efter det som andas – det som säger något tyst.
När jag hittar det, stannar jag där.
Design som rör sig långsamt.
Oavsett om jag arbetar med trädgårdar, uteplatser eller inredning vill jag skapa rum där tystnad får existera. Det handlar inte om att tomma ytor ska vara tomma – det handlar om att varje element har plats att andas.
Jag ser ofta ljusets väg genom rummet. Jag frågar mig: var landar skuggan? Vad händer här klockan sju på morgonen? Hur rör sig vinden mellan växterna?
I en värld där mycket design försöker dominera – vill jag skapa platser som lyssnar.
Att välja det långsamma som ett inre ställningstagande.
Många frågar mig varför jag jobbar så intuitivt, så organiskt, så mjukt. Svaret är enkelt: för att jag själv behöver det.
Vi är många som längtar efter en rytm där vi får känna efter. Där vi får skapa utan att det måste gå snabbt eller se ut på ett visst sätt.
Jag tror att det vi skapar blir vackrare när vi gör det från en plats där inget annat ropar. Där vi kan höra vår egen röst – och naturens.
Tack för att du är här – och lyssnar i tystnad.
Om du också längtar efter det stilla, det poetiska, det som finns mellan orden – så är du varmt välkommen att utforska min värld.
Min konst, mina bilder och mina miljöer är en inbjudan till tyst närvaro.
Vi behöver inte alltid säga så mycket. Vi kan låta ljuset göra det åt oss.
Lämna ett svar