Det enkla som håller – varför jag väljer det naturliga, inte det perfekta
I en tid där mycket handlar om att imponera, förfina, förbättra – har jag valt något annat.
Jag har valt det enkla. Det naturliga. Det som kanske inte är perfekt – men som känns. Det som håller.
Skönhet finns i det stilla, inte i det tillrättalagda
När jag skapar – i bild, form eller trädgård – letar jag inte efter symmetri eller bländande yta.
Jag letar efter en känsla. Efter det som andas, det som bär spår av liv.
En sten som är lite sned. Ett ljus som faller snett över marken. En växt som får luta sig, inte stå rakt.
Det är där jag hittar ärligheten. Det är där skönheten bor.
Det naturliga är inte ofullständigt – det är levande
Många förknippar enkelhet med brist. Men för mig är det precis tvärtom. Det naturliga är fyllt av djup, struktur och historia. Det behöver inte förklaras – det får bara vara.
När jag väljer färger, former eller material gör jag det med omsorg – men inte för att skapa intryck. Jag vill att varje element ska kännas som att det redan hör hemma där.
Perfektion stänger – enkelhet öppnar
När något är för perfekt, för polerat, för planerat – tappar det ofta liv.
Det blir stelt. Det slutar tala. Men det enkla har luft. Det lämnar plats för tolkning, för känsla, för ljus att röra sig.
Jag vill att det jag skapar få åldras. Få bära märken av tid. Få andas med dig som betraktar eller lever i det.
Jag skapar inte för att visa upp – jag skapar för att vara närvarande
Det här gäller allt jag gör. Jag skapar inte för att imponera, sälja eller prestera. Jag skapar för att bjuda in till närvaro.
En bild, en trädgård, ett rum – allt det kan bli en plats där man får vila.
Och det är det enkla som bär det vilorummet.
Det naturliga är inte bara ett estetisk val för mig
Det är ett sätt att leva, forma och möta världen. Och det enkla är inte fattigt. Det är det som håller.
Lämna ett svar