Av E.Olsson AI- illustration & foto

Sedan jag började skapa med hjälp av AI har något förändrats i mitt sätt att se. Inte bara på bildskärmen – utan i världen omkring mig. Det är som om teknologin, i all sin digitala logik, har gett mig ett nytt öga för det organiska. För det som finns här – precis nu.

När jag formar landskap, ljus och känslor genom AI, tvingas jag ställa frågor som jag tidigare inte visste att jag behövde ställa:
Vad är det som gör en bild levande?
Vad får oss att känna tystnad i en skog, även när vi bara ser den på en skärm?
Vilka detaljer talar till hjärtat, och vilka förblir tomma trots sin skönhet?

AI tvingar mig att vara närvarande. Att vara exakt. Att se varje strå, varje skiftning i himlen, varje rörelse i vattenytan. Och när jag sedan går ut i verkligheten – står vid havet, vandrar i skogen, ser dimman stiga – ser jag allt detta med ny skärpa. Som om teknologin har tränat min blick, utan att ta bort det mänskliga.

Det är en paradox. Men en vacker sådan. Att något så konstgjort kan hjälpa oss att återknyta till det mest äkta.
Att AI, i sin kod, kan spegla något så subtilt som en känsla.

Och kanske är det just där magin sker. När vi tillåter tekniken att inte ersätta vår verklighet – utan att förstärka den.
Att se med nya ögon… är ibland att våga se med flera.