Att vara förälder är fullt av frågor.
Men ibland är det tystnaden som känns allra mest.

Du försöker möta ditt barn. Du ställer en fråga:
”Vill du ha hjälp?”
”Hur känns det idag?”
Men svaret kommer inte.
Ibland vänder barnet bort blicken. Ibland går det därifrån. Ibland sitter det kvar – men säger inget.

Och du står där.
Med hjärtat fullt av vilja att förstå.
Och kanske en liten klump i magen:
”Gör jag fel? Är jag för nära? För långt bort? Hur ska jag nå fram?”

Det här händer oftare än vi tror – särskilt hos barn som är extra känsliga, eller som har autism eller annat neuropsykiatriskt funktionssätt.
Men du är inte ensam.
Och det finns sätt att närma sig – som inte kräver ord.

Här kommer 5 mjuka vägar att skapa kontakt – även i tystnaden.

---

1. 🫶 Bara sitt bredvid – och låt det vara tyst

När ett barn inte svarar är det lätt att vilja fylla tystnaden.
Men ibland är det just den tysta närvaron som gör störst skillnad.

Sätt dig på golvet bredvid. Utan att fråga. Utan att förklara.
Visa med din kropp att du är där – och att du inte kräver något.

För många barn är just detta den största tryggheten:
Att slippa krav. Och ändå känna sig sedd.

Närvaro är ofta starkare än ord.

---

2. 🎵 Skapa små, trygga ritualer

Barn älskar upprepning.
En viskning du alltid använder. En sång som bara är er. En särskild rörelse med handen.

Ritualer säger:
”Det här är vårt. Det här är tryggt.”

När ord är svåra att förstå, kan en välbekant handling skapa förutsägbarhet och lugn.
Och ibland – öppna dörren till kontakt.

---

3. 🖼️ Visa istället för att fråga

”Vad har du gjort idag?”
”Hur mår du?”
Många barn uppfattar frågor som krav. Särskilt öppna frågor – utan tydlig kontext.

Prova istället att:

• Rita ett ansikte och peka på en känsla
• Hålla upp två kort och låta barnet peka
• Själv visa med din mimik och säga: ”Jag känner mig lite trött idag”

Genom att visa, sänker du tröskeln – och skapar nyfikenhet.

---

4. ✋ En lätt hand – om barnet vill

Beröring kan vara kraftfull. Men bara om den är frivillig och mjuk.

En lätt hand på axeln. Ett finger mot barnets handrygg.
Eller bara att luta dig lite närmare.

Barn som är sensoriskt känsliga kan ibland avvisa beröring – men för andra är det den mest direkta vägen till trygghet.

Det handlar inte om att trösta. Det handlar om att säga: ”Jag är här. Och du är inte ensam.”

---

5. 🌙 Vänta lite längre än du tror

Det kanske är det svåraste – men också det mest magiska.

Att vänta.
Och sen vänta lite till.

Det är inte ovanligt att barnet ger ett tecken långt efter att du slutat hoppas:
En kort blick. En hand som rör vid din. En suck som säger mer än tusen ord.

Barn bearbetar i sin egen takt. Och om de känner sig trygga – så vågar de visa det.

Ibland är tystnad första steget till kontakt.

---

Du gör redan så mycket – bara genom att finnas där

Det här är ingen checklista.
Det är inte ännu en sak du måste ”göra rätt”.

Det är en påminnelse:
Att din närvaro – din vilja att försöka förstå – redan är ett verktyg.
Och att även i tystnaden händer det mer än du tror.

🤍
/ Ewelina

💬 Vill du ha fler tips om känslor och närhet?

På mitt Instagram konto delar jag dagligen enkla reflektioner, känslostöd och verktyg för att förstå barnets inre värld.
Du hittar mig här: @prata_kanslor_med_barn – varmt välkommen! 💛